creativelight

Från och med idag är jag alltså arbetslös. För första gången sedan jag tog studenten för vad som börjar närma sig ett år. Om jag har ångest? JA! Men jag tror att jag kommer (kommer försöka) att se denna vecka och veckan i Paris som en semester, en välförtjänt semester också! Men efter det får väl även jag inse att det inte kallas sommarlov bara för att man är ung. Förhoppningsvis så ringer telefonen i ett resultat av nervositet de två senaste fredagarna. Och väljer telefonen att inte ringa så känner jag ändå ett resultat i mig, sedan är det bara fortsätta att kämpa.