creativelight

Jag trodde att det skulle vara stundvis jobbigt att komma tillbaka till Sverige. Till det vanliga livet. Att inte hela tiden göra massa saker, att inte träffa massvis med folk. Men jag hade fel. Visst kan jag tänka tillbaka på stunder i London och tänka hur bra jag hade det. Och visst kan jag tänka att jag borde hålla kontakten med folk. Men jag trivs väldigt bra tillbaka i mitt liv här hemma. De flesta kvällar spenderas i soffan och en varm famn och dagarna med plugg eller renovering. Men jag gillar det. Det är så jag vill ha det.

Äventyr är bra men det trygga hemmet är det lite som slår i slutändan.

Inofficiellt bor jag med min pojkvän och även om det gick fortare att komma dit än jag trodde är jag glad över det. Glad över att jag alltid får vakna bredvid honom och somna i hans famn. Att jag får mig som en komplett idiot men att han är kvar likväl. Att jag kan gråta ut och säga precis vad jag känner utan att bli dömd. Att jag vet att när jag behöver honom så finns han där för mig.

Sitter på rummet. Sista dagen innan jag tar en två veckors "semester" hem till Sverige. Det konstiga är bara att så många kommer att vara borta när jag kommer tillbaka. Så många är de kanske inte...men ett par amerikanare har eller kommer de närmsta dagarna åka tillbaka till USA. Att säga hejdå kändes bara knäppt, speciellt när man själv ska komma tillbaka efter jul. Kändes inte som det var på riktigt. Svårast blir det med min egna lilla Amerikanare här i korridoren. Hon åker hem nu innan jul och kommer inte tillbaka sen..Vem vet när man kanske ses nästa gång då. Världens bästa holländska åkte hem lite tidigare i veckan. Var lite småsvårt att säga hejdå, även om hon kommer tillbaka efter jul. Men man känner på sig att det riktiga "slutet" närmar sig. Fast så långt behöver vi inte tänka än! För nu ska jag njuta av att få komma hem och krama på familj, vänner och pojkvän!

Jag måste säga att jag blivit lite latare med tiden som gått här under terminen. Med många sena kvällar har det varit svårt att motivera sig att få rumpan upp ur sängen på morgonen. Det blir en dålig cirkel där jag är vaken längre på kvällarna och få svårare att stiga upp tidigt. Motivationen att stiga upp tidigt när man endast har föreläsningar som börjar elva, ett och två. Den har veckan har dock blivit en riktigt plugg vecka och jag började med att ställa väckarklockan i helgen på klockan åtta (det är ju faktiskt inte alls tidigt om man tänker att många börjar jobba vid den tiden). Det har gjort att jag kommit upp vid den tiden varje morgon (okej, det är bara tre dagar men ändå) och få en bra dos med plugg gjort. Rutinerna sätter sig även fort i kroppen! Igår kom jag nämligen inte i säng förrän efter två-tiden men vaknade ändå 8.20, låg och "filosoferade" en stund och tog mig sedan upp ur sängen. Nu har jag alltså gott om tid att plugga lite innan min föreläsning som börjar vid två.

Tvätthögen däremot får vänta till imorgon!

Turkey, cranberry sauce, mashed potatoes, apple and pear sallad, gravy, bread, corn bread dressing, green beans, macaroni & cheese. Potato, peach & marshmallow - thing, strawberry pie, apple pie, pumpkin pie, cranberry pie, pie pie pie pie. Beer, punch, wine, cider, vodka, jägermeister, whiskey and so on...

My first and possible my last Thanksgiving ever, but it was amazing. So much fun and so many people. I think we fitted 25 people in our kitchen (which is made for five). And I must say that with my doubts about american food (and students cooking it) I was surprised about how good every thing tasted. Haha. Och nu först insåg jag att jag sitter och skriver allt på engelska helt i onödan. Ja, ja. Kan i alla fall säga att fira Thanksgiving någon gång om ni får chansen!

Komiskt nog är det på dagen då man ska vara tacksam och flera uppdateringar på Facebook handlar om vad uppskattar, det är dagen då jag bara känner FUCK OFF!

Har just svurit över att jag tydligen lagt 70£ på absolut ingenting. Helt jävla värdelöst! Köpte en present till min pojkvän i form av en matlagningskurs för oss på en av Jamie Olivers restauranger. Som jag nämnt råkade jag dock ut för magproblem och låg hemma med kramper hela veckan vilket resulterade att vi missade lektionen. Och tro inte att jag var lättövertalad när det kom till att skippa lektionen. Men när man knappt kan äta och tanken på mat gör en illamående är inte en matlagningslektion det bästa...Enligt hemsidan var man tvungen att avboka/omboka 7 dagar i förväg men jag skickade ändå iväg ett mail och pratade sedan i telefon med en från restaurangen som sa att om jag mailat kunde vi fixa det sen. Efter att inte fått någon som helt reaktion på mitt mail tog jag nu tag i det och ringde upp dem igen. Fick bara svaret att de har en väldigt strikt policy med sin 7 dagars avbokning och att det finns inget de kan göra. Men jag är välkommen att boka en ny lektion och betala den med. SKÄMTAR DE I HELVETE MED MIG?! Varför skulle ens en miljonsedel av mig vilja boka en ny lektion? Jag är för fan inte gjord av pengar.

Ja frustrationen är på en rätt hög nivå. Och ja, jag ska nog försöka att ringa dem imorgon när frustrationen lagt sig en aning.

En av mina favorit delar med att bo som internationell student på ett campus är, inte så konstigt nog, att få träffa folk från så många andra länder och därmed även kulturer. Jag kan säga att det resulterar i många intressanta konversationer och massor med nya lärdomar. En del av ens fördomar blir bekräftade och andra helt raderade.

Men till själva poängen, ikväll leder denna kulturblandning till att jag för första gången får fira Thanksgiving. Gissar att det kanske inte blir riktigt en klassisk Thanksgiving, men vi kommer ha en massa mat och stort trevligt sällskap.

Har garanterat haft en toppen helg här i London. Det var helt suveränt att träffa bästa syster yster och Christopher igen. Har vandrat runt på lite olika ställen och försökte umgås så mycket som möjligt. Mötte upp dem klockan nio på flygplatsen i lördags och sen dess känns det som att jag knappt varit på mitt rum förutom för att få mig några timmars sömn. Sällskapet botade garanterat lite av den hemlängtan jag börjat dra på mig lite den senaste tiden. Och nu är det sjukt nog bara en månad kvar innan jag ska åka hem över jul. Ett ytterligare besök av föräldrarna väntar den kommande helgen så fullt upp blir det och sen klarar jag mig nog tills jag får se alla i mitten av december. Är rätt glad att folk valt att komma i november. Det är verkligen nu man kommit in i alla rutiner och man blir lite fast i dem ibland också och vissa dagar kan nästan bli tråkiga. Och som sagt är det först nu hemlängtan har känts av så det är ju perfekt att förgylla november med lite kärlek från Sverige!

Som matälskare är det en aning frustrerande när just magen krånglar. Jag har inte kunnat äta normalt på en vecka och jag längtar till att laga en rejäl måltid och njuta av den. Igår jublade jag nog lite för tidigt när magen kändes bra hela dagen utan några kramper och jag kunde ändå äta en del. Det fick jag lida av denna morgon istället när jag vaknade upp med värkande mage igen. Det var bara att ta en tablett, strunta i föreläsningen och krypa ner i sängen igen. Bara det faktum att jag lyckades somna om och sov till kl 13, och därmed sovit mer än tolv timmar inatt, indikerar kanske att jag inte är helt frisk.

Så idag är jag extra lugn med att äta, yoghurt går i alla fall ner och till middag ska jag försöka koka mig en portion ris. Spännande mat här hör ni! Förhoppningsvis var dagen magvärk bara tillfälligt och att jag ändå är på bättringsvägen, annars får det nog bli ett nytt besök hos herr doktor. Jag vill kunna äta! En hungrig Jessica vet vi ju alla att det inte är den bästa Jessican ;)

Dålig uppdatering om livet här i London och bättre lär det inte bli nu för istället tänkte jag ge er en uppdatering om snabbesöket i den fina staden Dublin. Har inte skrivit något sen beslutet togs och biljetterna bokades men beslutet var mer än rätt!

Det har tagit många timmars sömn och flera djupa andetag för att hamna tillbaka på rätt spår och inse att man fortfarande lever. Men här är jag nu. Kvällen innan, det vill säga förra torsdagen, satte vi oss ner för att göra någon form av lös plan av resan. Ett bestämt mål var Guinness Factory och efter lite lös googlande var jag smått sugen på natur och Wicklow Mountains. Vi lyckades hitten en endags paketresa med bland annat bergen som en av destinationerna. Bokat och klart hade vi ett stopp för fredagen och hela lördagen planerad.

Hamnade nog i säng vid tolv tiden vilket resulterade i ca tre timmars sömn då vi hade avfärd från campus vid fyra-tiden. Med en lång resväg till flygplatsen och ett gäng amerikanare som behöver lite mer tid på sig när det kommer till flyg var det nödvändigt. Allt gick dock väldigt smidigt och med en bunt tur var vi på flygplatsen och kunde njuta av frukost och gratis provsmak av någon typ av alkohol... Själva flygturen gick rätt smidigt med många trötta ögon och bussen från flygplatsen stannade just utanför vårt hostel, och så var vi mitt i Dublin.

Rummet hade vi ännu inte tillgång till med tanke på att klockan fortfarande bara var runt tio-tiden. Men våra väskor kunde vi dumpa och sedan tog vi våra fötter och började traska åt en bra håll. Passerade Dublins "city center" som kanske inte var så mycket att tjoa över men många fina byggnader fick vi se och efter ett tag nådde vi fram till Trinity College. Om jag minns rätt är det byggt på 1500-talet vilket resulterar i gamla fina hus och ett av de mest imponerande biblioteken jag sett. Där hade jag kunnat stanna en evighet men vi traskade vidare för att hitta mat. Stötte på Dublins Castle och ett gäng andra hus innan vi trängde oss in på en lokal pub för mat.

Efter detta stopp hade vi vårt första fasta mål: Guinness Factory. För att vara en tjej som inte är något större fan av öl var jag inte så väldigt exalterad men jag blev positivt överraskad. Fick en intressant genomgång av hur ölen görs och turen avslutades med ett smakprov. Även där blev jag förvånad då jag till och med tyckte om ölen! Fanns lite mer utställningar och information om märket och sedan var nästa utmaning att hälla upp en öl själv för att få ett certifikat. Lägligt som jag ställde mig blev jag med ryckt i introduktionen och fick efter en genomgång hälla upp första ölen inför femton par stirrande ögon. Chockade mig själv med att servera en i princip perfekt Guinness, fick en applåd och kunde andas ut. Det och en titt i deras Gravity Bar fick avsluta turen och vi begav oss mot vårt hostel.

Kvällen bjöd på festande och en pub crawl där vi vandrade runt mellan olika lokala pubbar med live musik. Efter skratt och dansande var vi vid ett tiden trötta och hungriga så vi investerade i riktiga hamburgare innan vi begav oss hem till sängarna. Så i säng vid två tiden och uppstigning vid klockan sju igen hade vi fått oss ca åtta timmars sömn de senaste två nätterna när vi tog oss an nya äventyr.

Bussturen bar oss först till bergen medan klockan var så pass tidigt att solen bara tittade lite över bergstopparna. Beundrade utsikten, frös, andades friskt luft innan bussen rullade neråt mot lite mer värme. Vid näste stopp fick vi i oss kaffe, scones, vandrade i skog, beundrade berg och sjöar.

Bussen rullade vidare längs kusten och sista anhalten var Malahide Castle där utsidan och hela trädgården nog gav mer intryck på mig än själva insidan.

Nu blir det ett snabbt avslut för att göra middag istället. Och kanske är det lika bra att slutet av resan får sin egen stund för den blev minst sagt lite kaosartad!

Jag har nog aldrig varit den spontana typen vilket ibland känts lite tråkigt även om det säkert har sina fördelar. Ikväll blev det dock lite ändring på det. Fick frågan om jag ville haka med på en weekend till Dublin om två veckor och efter fem minuters funderande och några ytterligare minuter senare var flygbiljetter bokade. Och nu även ett hostel.

Vad mer har man att förlora förutom pengar, och de är väl snarare en investering i att ha ett äventyr!

Jag börjar känna mig lite hemma här i London, tror jag iaf. Det är fortfarande svårt att förstå att man ska vara här i tre månader till men man börja komma in i livet lite. Har skaffat mig ett guldkort i vår sporthall som bara ligger en minut bort och kan träna allt möjligt där. Har hunnit pröva yoga, bollywood danc, zumba, pilates och body combat men ännu finns det mer att utforska! Och efter att ha genom gått en introduktion så kommer jag sen även ha tillgång till gymmet så träning kommer att prioriteras!

Kändes lite som att man tog sig en tur tillbaka till Sverige idag i och med ett besök på IKEA och köttbullar till lunch. Kan dock inte påstå att jag har hemlängtan än även om det känns konstigt att inte träffa alla människor som man är van vid att träffa. Roligt dock att jag snart har några besök inbokade, längtar redan!!

Det finns så mycket jag vill göra här i London och det är nästan att man undrar hur tiden ska räcka till. Men det är skönt att inte behöva stressa sig igenom turistattraktioner och pressa in flera på en dag utan kunna ta sin tid. Och social är man! Det är inte många stunder som jag ägnar åt mig själv (om jag inte ska plugga eller kolla upp nåt annat viktigt) och rastlös behöver man definitivt inte vara. Idag hade jag exempelvis ingen lektion men steg ändå upp tidigt och läste lite litteratur. Sedan bar det av till IKEA vilket tog några timmar och efter det satt jag och pratade med min "hallmate" innan jag kände att jag behövde plugga lite mer. På eftermiddagen passade vi på att gå till sporthallen som ligger ca en minut bort från min ytterdörr. GRYMT! Där prövade vi på yoga först vilket var en helt ny upplevelse för mig som bara tränat yoga hemma. På väg ut mötte vi en tjej som tänkte pröva på Bollywood dance och iom att vi just införskaffat tre månaders guldkort kändes det lika bra att utnyttja det så vi hakade på. Och om jag inte hade nog med trötta muskler från att ha prövat på Body combat tidigare i veckan så har jag det definitivt nu!

Hela universitetet är dock väldigt stolta över just sitt idrottsengagemang och tydligen har de en del duktiga atleter. Så den träningsvågen tänker jag försöka att haka på och förhoppningsvis kan jag matcha in det bra med mitt schema.

Som kanske märks blir sömnen lite bort prioriterade vissa dagar då det ofta blir sena kvällar även om man bara umgås hemma i korridoren eller tar en öl på campusbaren. Och morgonmänniska som jag är sätter jag gärna mitt alarm för morgonen även om jag kommer i säng för sent och inte har någon lektion. Imorgon förmiddag väntar en tvätthög på mig och så får det bli en tur till affären och inhandla mat innan jag har lektion kl två.

Någon nämnde fest på kvällen?

En vecka utan några rutiner. Nya människor och massor med information. Brist på lektioner. Vandrande och turistande. Shoppande och ätande. Och en massa massa festande. Min första vecka i London har passerat.

Jag har hunnit uppleva en helt annan atmosfär än vad jag varit med om tidigare. Träffat så olika människor från så olika ställen. Och Londonnorna själva, de är mycket för att vara varmhjärtade. Aldrig tror jag att Sverige kan leva upp till den servicen och den allmänt trevliga attityden och hjälpsamheten som jag har mött här.

Bor med två amerikanare, en holländska och två fransmän i en korridor, men sen har vi även en extra amerikan och en extra svensk som är här större delen av tiden. Holländskan hade jag slumpen att träffa redan på flygplatsen när jag landade här i England och vi blev placerade i samma taxi på väg till universitetet och kom då underfund med att vi inte bara bodde på i samma hus samma våning men även samma korridor. Bästa slumpen än så länge för det är en underbar tjej som jag redan skrattat mig till tårar med.

Första dagarna här kändes det hela som en semester och på nåt sätt väntade man på att man skulle åka hem. Och i och med att lektionerna inte kommit igång än känns det fortfarande lite som en semester. Skillnaden efter en vecka är väl att det känns som att man redan varit här i nästan en månad. Vi har gjort så mycket och umgåtts så mycket. Och när man bor så tätt in på varandra så lär man verkligen känna varandra snabbt.

Får se om jag kan få ner lite mer om vad vi har hunnit göra under vår första vecka i London lite senare för nu väntar en god natts sömn för att orka med morgondagens äventyr!

Då är det officiellt och slutgiltigt. Jag har en plats på University of East London till hösten. Det beskedet kommer hålla humöret på topp länge. och nervositeten kommer bara att öka. Jag har nog aldrig varit så förväntansfull som jag är nu. Samtidigt är jag inte rädd och jag har inte ångest men någon känlsa däråt. Oro antar jag. Fast den är lätt att försumma i jämförelsen med glädjen. Sen går det inte att säga att det finns några ledsna miner inom mig. Ska jag lämna alla de jag älskar här hemma för ett halvår? Jag som inte varit borta från familjen under någon längre period. Försöker intala mig att ett halvår inte är så länge och det är det ju faktiskt inte! Och allt som är värt att längta efter kommer att finnas kvar när jag kommer hem, annars kan det ju inte vara värt att längt efter.

Några besök hemifrån kommer väl säkert att trilla in också, vem tackar nej till en ursäkt att ta en weekend till London? Eller till att träffa mig en lite sväng om man får vara självgod!

Att...
...vakna upp till ett leende
...upptäcka att Magnum White finns kvar i Sverige, visserligen i miniformat men det är mer än inget
...få sluta två timmar tidigare än förväntat en solig dag
...spendera en av det där extra två timmarna på dagen med att bara strosa runt bland träd och hus och rensa tankarna

Världen är inte rättvis, inte på något sätt. Tårar faller på allas kinder någon gång och livet går inte att leva utan sorg men vissa saker borde folk få slippa.

 

There will always come a new sunrise to help you through the day.