Som en berg-och-dalbana med för många nedförsbackar. Någon gång slår man väl i botten?
Humöret är inte på topp. Det känns som att det sakta kryper sig allt längre ner och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att vända på backen. Tror det kan bli en lång vecka som kommer men sen kan jag trötta ut huvud och kropp med jobb för att slippa tänka. Nu ska jag försvinna in i böckernas värld och läsa om andras plågor.
Kommentarer
Trackback
